Solstice d´hiver/Samichlaus classic

Med under minus 20 utomhus och tomten utanför dörren, mitt inne i den mörklagda Norrlandsskogen, tänkte jag att det skulle smaka med något riktigt fint och värmande. Vad sägs om Samichlaus från österrikiska Eggenbergs slottsbryggeri på hela 14 procent alkohol? Den höga alkoholhalten antyder att det är fråga om ett öl olikt det mesta på systemhyllorna. Ändå blir jag överraskad: det smakar sött och av skarpa bittra toner. Bitterheten ligger naturligtvis kvar i eftersmaken. Efter den inledande "chocken" av alkoholförstärkt sötma och bitterhet märker jag att det även smakar bränt socker. Själva smakupplevelsen påminner om konjak eller ett starkt och sött vin. Visst finns malten där, jag kan inte finna "socker" i ingrediensförteckningen, och ölet innehåller förmodligen mer malt och maltsocker än de flesta andra sorter för att kunna nå en så hög alkoholhalt. Svärmor nickar belåtet efter att ha smakat av den söta drycken. Själv har jag lite svårare att smälta intrycken. Det var ju inte det här jag hade väntat mig när jag öppnade flaskan. Istället för mjuk rostad malt som smälter i munnen smakar det inte riktigt som öl. Kanske är det egentligen en "maltlikör", som det står en bit under namnet på etiketten. På baksidan står att "äldre årgångar" utvecklar en mer komplex, krämigare smak. Det här var ingen dåligt likör att bjuda svärmor på efter kaffet. Men lite lagring hade alla vunnit på.

Som tur är julhelgen lång. På Juldagen avrundade jag kvällen med ett "barley wine" från Kanada med det vackra namnet "Solstice d´hiver". Med 10 volymprocent förväntade jag mig en lugnare och mer välbekant ölupplevelse. Den här gången infrias mina förväntingar. Ölen smakar stort av bränd malt! Visst märks det att ölet innehåller mycket alkohol men det är inget jag tänker på när jag sakta avnjuter den komplexa och välbalanserade drycken. Riktigt gott!