St. Peter´s Winter Ale

Den här ölen avnjöt jag sakta framför en braskamin förra julen. Dess något högre alkoholhalt bidrog en aning till värmekänslan. Men framförallt anser jag att detta är ett öl med spännande nyanser i lukt och smak, samt en air av gammalt engelskt över sig. I texten på etiketten beskrivs hur bryggeriets byggnader kan dateras till medeltiden, och vilken betydelse Henrik VIII:s upplösning av klostren spelade i sammanhanget.

När jag öppnar flaskan anar jag lätt jästdoft. Därefter följer djupa, angenäma toner av kaffe, choklad, soja och andra toner av rostad malt. Att systembolagets testpanel även la till rökighet förvånar mig inte. Jag uppfattar även en djup maltton i såväl lukt som smak, om än i bakgrunden av de nämnda rostade tonerna. Någon stout är detta öl ändå inte, den är inte på långa vägar så kraftig och viskös, utan är just en kraftigare typ av ale av typiskt rödbrunt, knäckigt, engelskt snitt. Ändå är ölen med sin aning till eldighet en intressant smakupplevelse med sina många nyanser: den är precis så där lite "murken" i smaken som kanske en del upplever som en lätt felsmak, eller inte alls, medan andra bara älskar det. Som avslutning bjuder den dessutom på en fin efterbeska.

Naturligtvis är säsongen anledningen till att jag etiketterar den som julöl, för den är trots allt en brittisk winter ale och inte en julöl enligt svensk tradition: en mörk fyllig lager med viss sötma för att passa till julbordet. Men för att se att den traditionen är utmanad behöver man bara kasta ett öga på några av de svenska eller utländska öl som lanseras kring jul, varav flera återfinns på den här bloggen.

Bryggeri: St. Peter´s Brewery

Alkoholhalt: 6,5%