torsdag 18 november 2010

Schneider Weisse Unser Aventinus 8.2%

Detta är en veteöl av starkare slag. Ofiltrerad som den är kan den lättast beskrivas som en rostbrun grumlig vätska. Inte vidare aptitlig egentligen. Skummet är mycket kraftigt. Doftar komplext och inbjudande av rostad vete med sursyrliga toner. Jag anar charkuterier och vinösa toner av torkad frukt. Doftmässigt doftar inte ölen vidare kraftigt.

I smak känner jag in torkad frukt, fruktighet och sötaktigt burr med nötaktiga inslag. Den känns tung, men paradoxalt nog, samtidigt lätt. Ganska kort i eftersmak men där torkad frukt är det smakinslag som hänger kvar.

Tja, det är inte riktigt min kopp av te detta. Alkoholstyrkan känns inte alls igenom i smaken. Ölen är komplex men samtidigt lite tunn, eller lätt, som veteöl ofta känns. För att passa mig hade jag velat ha mer kropp, kanske mer malt än vete, för att "gammalsmaker" skulle funka bättre.

1 kommentar:

  1. Ja, vilka konstiga öl det finns, veteöl alltså. Skämt åsido så låter det här som ett intressant öl med alla de smakinslag som ryms. Intressant är också det här med gammal-, eller gammelsmaker. Såna kan sitta riktigt fint i mörka, gärna maltiga öl, oftast ales. St. Peter's Winter ale har jag länge tyckt vara ett praktexempel på hur gammelsmaken kommer till sin rätt - i rätt mans mun förstås, inte i svärmors. Så där mysig, övre medelålders lite hårig. Nu pratar jag om ölen fortfarande - jag skrev om den häromåret, minns jag. Naturligtvis har jag kompletterat nyheterna med en sån i år.

    SvaraRadera