Det här ölet bryggdes första gången 1998 för att fira bryggeriet Shepherd Neames 300-årsjubileum står det att läsa på etiketten. Kanske är det därför det är lite starkare än vanligt - 6,5 procent och kallas "Strong Ale". Dessutom ska ölet ha humlats tre gånger för att ge den fruktiga karaktären. Som en klassisk engelsk ale är den bärnstensfärgad och doftar lätt fruktigt och av malt och knäck. Att den är humlad tre gånger innebär inte att den är särskilt humlestark. Den är diskret också med tanke på alkoholhalten. Kanske avslöjas den av den lite kryddiga tonen i smaken. I övrigt är den en medelfyllig ale, överraskande jämn i smaken med tanke på alkoholhalten. Faktiskt så brukar engelska ales traditionellt ligga någonstans på fyra procent har jag läst, men dessa importeras inte lika ofta till Sverige. Smaken på en sådan blir nästan med nödvändighet mjuk och avrundad. En av mina favoriter är Brakspear Oxford Gold som har en härlig smak av knäck.
Den här ölen smakade utmärkt till starkare kryddad mat, vitlöksstark köttfärssås den här gången. Engelska ales är sällan fel till lite kraftigare maträtter. Kvällens öl överraskade mig inte, men den är en fin produkt, och den lyfte definitivt en enkel måltid till en högre nivå.
Inlägg
Härligt! Har en likadan öl ståendes i skafferiet och ser fram emot att prova den. Det är lite lustigt vad många undertyper av ale det finns. Brukar inte många av de klassiska engelska vintervärmarna vara strong ales? Eller är den gemensamma nämnaren bara att de är starka och ales?
SvaraRaderaJapp, knäck, sirap och kryddiga toner. Associerade ett tag till pepparkaksdeg men det är inte helt spot on target. ;)
SvaraRadera