Stone Old Guardian 11,6%

En Barley Wine Style Ale (årgång 2013) från nordamerikanska bryggeriet Stone. Färgen är kopparröd med ett stort finkornigt skumtäcke. Doften hoppar ur glaset och möter näsan med tungsöta malttoner. Torkad frukt, cigarr, brända mandlar, mörk sirap. Kraftfullt. Smaken är stor, fyllig och väldigt mjuk. Där finns en lätt hetta från alkoholen som också värmer strupen men den känns oväntat lite för 11,6%. Fullpackad med malt. Torkad frukt, russin, plommon och en lätt rostad ton, muscovadosocker. Eftersmaken är lång och kvardröjande av torkad frukt.

Kanongod, mjuk men ändå kraftfull och eldig. Njut den långsamt och varsamt vid en högre temperatur, kanske 15-18 grader, dela den gärna med en vän då flaskan är 65cl.

Nils Oscar Celebration Ale 9.4%

Denna ale bryggdes i november 2010 och tappades på flaska maj 2011, den har alltså lagrats en längre tid av bryggarna själva. Ölen vann också guld på Stockholm Beer Festival 2012. Detta är en klar bärnstensfärgad ale med gråvitt tjockt skum. Doften är djup, dov och maltig. Vinösa toner av torkad frukt och lätt sälta.Stor smak, kraftfull och lätt eldig, vinös och full med torkad frukt och tydliga sädestoner. Medelhög beska. Känslan i mun är lagom tjock. Eftersmaken har riktigt fina rena korntoner. Välbalanserad lyxig ale med stora smaker!

St.Eriks God Jul 8.5%

Denna barley wine från St.Eriks är rödbrun med medelkraftigt skum. Doftar fruktigt med vinösa toner av torkad frukt, fylligt.
Smaken är fyllig, lite eldig, full av torkad frukt och vinös ton. Beskan är hög med inslag av blomster och gräs. Kraftfull även i smak. Eftersmaken hänger kvar länge med torkad frukt och beska som långsamt tonar ner. Bra!

Mohawk Barley Wine 10.5%

Kopparröd färg med kraftigt beiget skum. Doftar fruktigt. Humle med inslag av tropiskt frukt. Där bakom en kraftfull malt med stänk av torkade aprikoser, russin och lite alkohol. Tung och dov i malttonen och något "ofrisk".

Smaken är ganska ren av frukt och torkad frukt. Den känns inte så gammal i smak som vissa barley wine brukar utan mer färsk så att säga. Här har frukten liksom inte riktigt torkat klard. Russinet är fortfarande lite vindruva kvar i sig. I smaken känns viss alkohol men det går inte att tro att ölen håller så mycket som 10.5% av smaken att döma. Beskan är hög. Malten är mjuk och har antydan till saltlakrids. I eftersmak följer malten med men då känner man även av alkoholen på tungan lite mer.

Tja, fruktigt men inte så "gammal" och "ofrisk" som jag hade förväntat mig. Den skulle nog ha lagrats ett tag till för ännu djupare, komplexare och mognare smaker.

Solstice d´hiver/Samichlaus classic

Med under minus 20 utomhus och tomten utanför dörren, mitt inne i den mörklagda Norrlandsskogen, tänkte jag att det skulle smaka med något riktigt fint och värmande. Vad sägs om Samichlaus från österrikiska Eggenbergs slottsbryggeri på hela 14 procent alkohol? Den höga alkoholhalten antyder att det är fråga om ett öl olikt det mesta på systemhyllorna. Ändå blir jag överraskad: det smakar sött och av skarpa bittra toner. Bitterheten ligger naturligtvis kvar i eftersmaken. Efter den inledande "chocken" av alkoholförstärkt sötma och bitterhet märker jag att det även smakar bränt socker. Själva smakupplevelsen påminner om konjak eller ett starkt och sött vin. Visst finns malten där, jag kan inte finna "socker" i ingrediensförteckningen, och ölet innehåller förmodligen mer malt och maltsocker än de flesta andra sorter för att kunna nå en så hög alkoholhalt. Svärmor nickar belåtet efter att ha smakat av den söta drycken. Själv har jag lite svårare att smälta intrycken. Det var ju inte det här jag hade väntat mig när jag öppnade flaskan. Istället för mjuk rostad malt som smälter i munnen smakar det inte riktigt som öl. Kanske är det egentligen en "maltlikör", som det står en bit under namnet på etiketten. På baksidan står att "äldre årgångar" utvecklar en mer komplex, krämigare smak. Det här var ingen dåligt likör att bjuda svärmor på efter kaffet. Men lite lagring hade alla vunnit på.

Som tur är julhelgen lång. På Juldagen avrundade jag kvällen med ett "barley wine" från Kanada med det vackra namnet "Solstice d´hiver". Med 10 volymprocent förväntade jag mig en lugnare och mer välbekant ölupplevelse. Den här gången infrias mina förväntingar. Ölen smakar stort av bränd malt! Visst märks det att ölet innehåller mycket alkohol men det är inget jag tänker på när jag sakta avnjuter den komplexa och välbalanserade drycken. Riktigt gott!

Bigfoot Ale Barley Wine Style 9.6%

Bigfoot är roströd till färgen och ger ett mycket kraftigt skum. Doftar kraftigt av humlekottar, granbarr, gräs men där finns även vinösa toner med inslag av torkad frukt, russin och pepparkaka. Mycket humleinslag i doften med andra ord. I msaken återkommer humlen med örtiga toner av humlekottar. Beskan är också hög och malten är vinös och har inslag av torkad frukt. Just torkad frukt är något som ofta kommer fram vid höga alkoholhalter. Ölen maskerar inte sin alkohol som vissa öl med liknande alkoholhalt lyckas med utan känns lite eldig.

Detta är en riktigt smuttaröl. Stark, humlig och besk, vilket iofs är lite ovanligt med smuttaröl. Detta är tunga grejer så känner du med dig att du är vek, stay away.